VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

måndag 5 oktober 2009

Kristdemokraterna tar makten i nya Stargate Universe.

Amerikansk teve har precis visat premiären av den nya siencefiction-serien Stargate Universe. Väntan har för många varit lång och snacket en hel del. Jag har sett det första dubbelavsnittet.

Något som är intressant med framför allt zombiefilmer, är skildringen av katastrofens efterverkningar. Till en början råder det alltid anarki. Samhället måste stabiliseras och byggas upp igen. Det som är intressant är inte bara vad som uppstår efter – utan också vad de överlevande anser om det samhälle som fanns innan och vad de anser bör göras.

Det är så klart ett smörgåsbord för en författare att bygga om världen igen. Mycket att tänka på. Lätt att göra fel. Fel är bland annat alla zombiefilmer där skräck och actionscener blir det primära. Rätt är givetvis när George Romero lägger ribban i sin samhällskritiska film Night of the Living Dead från 1968. En film vars manus för övrigt mycket väl skulle kunna ligga till grund för en uppsättning av ett naturalistiskt drama på teatern.

I Stargate Universe finns inga levande döda. Hotet kommer istället från utomjordingar. I premiäravsnittet lyckas ett 80-tal individer fly undan ett anfall iscensatt av utomjordingar. Inte bara deras bas förintas, utan hela den planet där den låg. Stjärnporten blir deras utväg och räddning. Men den tar dem inte hem till jorden som planerat, utan till ett herrelöst rymdskepp. Ett Aniara på väg till sin undergång. Men tack och lov finns det alltså en stjärnport ombord …
I det nya samhälle som uppstår i den nya (tillfälliga?) världen är kvinnan ett hot. Detta blir mycket tydligt när Dr. Rush (Robert Carlyle) meddelar att han tagit makten och talar sig varm för ett starkt ledarskap och vikten av att alla sluter upp bakom honom och samarbetar. Hans auktoritet ifrågasätts. Av kvinnor. Det blir hotfullt och en beväpnad militär känner sig tvingad att deklarera att istället han har makten – och – att han stöder Dr. Rush. Eftersom den beväpnade militären som sagt är beväpnad, blir det som han säger. Det är militären som med våld, eller hot om våld, upprätthåller ledarskapets makt.

Kvinnans roll i Stargate Universe är att vårda och vara så där skönt moderlig. Någon som de stora pojkarna kan anförtro sig till när de slagit sig. Här finns ingen Starbuck eller Ripley. I vart fall inte i de två första avsnitten. Här råder kristdemokrati. Göran Hägglund har tagit makten.
I denna nya värld finns också en tydlig fadersgestalt, Everett Young. Han är den egentliga ledaren, men han har blivit skadad. Kvinnorna vårdar honom och visar tydligt sin respekt för denna alfahanne. Han kan mycket väl ses som en symbol för det amerikanska kavalleriet som rider in i slutet och ställer allt till rätta. Det är också vad han gör. Och när de en gång så upproriska kvinnorna ser den skadade Everett Young, glömmer de sin upproriskhet och blir istället oroliga för alfahannens säkerhet.
– Bör du över huvud taget vara upp och gå?
Everett har en tjänst att be den upproriska kvinnan, han undrar om hon kan tala med de andra, få dem att hålla modet uppe. Och det kan hon, svarar hon.
Sedan börjar trumpeterna ljuda. Konfettin regnar och änglarna lovsjunger Anna Anka. Tack och adjö!

2 kommentarer:

jacobsteel sa...

tolkar man detta rätt som att det var skit?

Nickan sa...

Nä. Siencefictionnörden inom oss blir inte besviken. Men den mänskliga delen i vårt inre är ju så lättroad. Ett rymdskepp, lite pang-pang och en snygg tjej blir vågen. Värre är det med den samhällkritiske granskaren. Han försätts i kronisk koma av denna serie.