Självmordsbombare tog livet av sig på GP´s kultursidor.

Mats Holm, författare och frilansskribent, tog idag livet av sig på GP´s kultursidor.
Det var vid tidpunkten för Göteborgs-Postens upplaga den 28:e februari 2008 som Mats Holm kom instörtande på kultursidorna. Holm hade snott en dåligt faktaunderbyggd artikel runt kroppen som han på plats utlöste. Holm dog omedelbart vid explosionen, medans GP´s anseende endast blev lindrigt skadat. Målet för attentatet misstänks vara författaren och kulturskribenten Åsa Linderborg.
– Jag vet inte vad Mats tänkte, säger Gabriel Byström, kulturchef på GP. Jag trodde han skulle jobba, så det var därför jag släppte in honom på redaktionen.
Det spekuleras nu om att Holm helt enkelt tagit miste på kulturredaktion. Åsa Linderborg jobbar på Aftonbladets kulturredaktion. Man tror att han helt enkelt kan ha gått fel.
– Men även om han lyckats ta sig till rätt redaktion, är det tveksamt om någon annan än han själv skulle ha förolyckats. Artikeln var för klen, säger serietecknare Nickan Jonasson.
Mats Holm förväntade sig ett bråk efter det att Åsa Linderborg bemött en artikelserie i DN (17, 18 och 20 februari) skriven av Maciej Zaremba.
– Jag har inte jävla aning om vad de där artiklarna handlade om. Jag läser aldrig DN. Det blir ju så när bor utanför Göteborg, säger Jonasson. Kärestan prenumererar på Göteborgs-Posten du vet ...
Det var den 21 februari som Aftonbladet publicerade Åsa Linderborgs respons där hon menade att Maciej Zaremba hade en dold politisk agenda eftersom hans artikelserie enligt Linderborg var snedvriden och utelämnade fakta.
– Jaha ... fan. Det säger du. Jaaa ... alltså jag läser ju Aftonbladet. Men den dagen satt jag och färglade mina seriesidor. Så jag kom faktiskt inte ut den dagen. Och sedan på kvällen så körde jag sonen till hans innebandyträning. Jag vill inte att han ska bli en sådan där fet datanörd du vet. Så ... fan ... jag har ju inte läst den där artikeln heller. Men jag läste ju Holms artikel i GP. Och så fick jag typ kolla upp Åsa artikel på nätet sedan.
– Och en sak vet jag. Att Holms artikel var skit, fortsätter Jonasson. Åsa Linderborgs artiklar på Aftonbladet kultursidorn är ju ofta skitbra alltså. Och så har hon ju skrivet den där boken ”Mig äger ingen”. Den är hur jävla bra som helst. Man vet ju lite vad hon står politiskt efter det. Hon är typ kommunist och så. Och jag verkligen gillar hennes grejer. Hon kan hålla huvudet högt den kvinnan. Fan vad bra hon är. Fakta och sådan skit, det har hon koll på.
– Men den där Mats Holm. Vem fan är det? Stefan Holms brorsa eller? Man vet ju typ ingenting om honom. Var fan står han politiskt, undrar Jonasson.
– Och så när han avslutar sin jävla artikel med att tolka Åsas inlägg: ”Om en del av och ett fel i verkligheten inte är representativ för hela verkligheten ska man inte berätta om den. Om en människa utsätts för ett övergrepp av samhället ska den gode journalisten tiga, annars är man alltså en motståndare till folkhemstanken, eller jämlikhetslagstiftningen.” Jag brast ut i gapskratt när jag läste det. Snacka om klavertramp.
– Som om Åsa skulle påstå att hela jävla ICA är oklanderligt trots att någon jävla tuppjuck i Uppsala packar om köttfärs. Det tror jag inte ett ögonblick på. Visst är det fel att packa om köttfärs, det är det väl ingen som ifrågasätter. Men ”köttfärsincidenten” i sig innebär ju inte att man måste lägga ned ICA. Alla andra varor i den där uppsalabutiken– burkarna, torrfodret, drycken, grönsakerna och mejerivarorna – det var ju säkert inget fel på det. Och kassörskorna tog säkert betalt korrekt. Så varför skrota ICA på grund av detta? ICA finns ju dessutom över hela Sverige.
– Holms jävla artikel slår ju tillbaka så jävla hårt på han själv. Han ifrågasätter ju precis det han säger att man måste göra; ifrågasätta. Ett fatalt självmord. Han ville typ bara mucka gräl. Antagligen är han sur på Åsa av någon anledning. Eller tjenis med den där Zaremba.

Därför bloggar jag inte.

Har börjat arbeta med Karl & Conny och korta serienoveller igen, efter mardrömsprojektet med Roberts butik och små jävla remsor (de flesta finns samlade i albumet "Smakfascisten" på Komika förlag).

Sitter numera i en studio, tillsammans med riktiga människor – av kött och blod – och tecknar för första gången i mitt liv. Utan tillgång till internet. Det känns helt fantastiskt lyxigt. Givetvis har jag skaffat mig en byrå där nedersta lådan är full av sprit. Jag tänkte att jag ibland skulle kunna öppna lattjolajbanlådan och kunna botanisera i ett överflöd – till skillnad från Philip Marlowe som bara har en flaska rye att klunka ur. Men han har å andra sidan inga barn på dagis. Det är tragsikt när man tänker på det. Eller som Robert en gång filosoferade över fadersrollen i en refuserad skämtteckning: "Jag är alkoholist. Men har aldrig tid att dricka." Egentligen var det jag själv som sa det. Säger det. Så nu vet ni. Barnen går före.

Igår gjorde jag klart min första novell. Karl & Conny vid havet. Jag visade den för min käresta. Hon förstod den utan att förstå att hon förstod den. Ett gott betyg tror jag. Som om jag bryr mig.